Jag ger upp. Det är ingen idé att försöka längre, den saken är helt klar. Jag talar naturligtvis om min firmas årsredovisning. Det går rakt ut sagt åt skogen med den. Under en längre tid tänkte jag att det där ska jag väl klara av själv på något sätt. Inte kan väl en simpel redovisning utgöra ett särskilt stort hinder för en hyfsat begåvad person som jag, tänkte jag något sturskt för mig själv. Men det gick inget vidare, tydligen är jag mer eller mindre sifferblind för hur jag än gör, räknar om och vrider och vänder så stämmer det inte. En minst sagt irriterande situation. Jag har nämligen en princip, en grundtro på mig själv, en filosofi som går ut på att jag kan klara av i stort sett vad som helst (inom rimliga gränser). Men inte det här redovisningseländet tydligen. Nu tror jag i och för sig att jag faktiskt skulle kunna få till det om jag höll på tillräckligt längre. Har sedan klarat av projektet en gång är det sannolikt inte så svårt nästa gång det är dags. Men dessvärre har jag inte tid med något privat självutbildningsprogram av typen trial-and-error i grundläggande redovisning. Jag har dessvärre för mycket annat på mitt bord för att det ska funka. Nej det blir allt till att anlita någon konsult som fixa en årsredovisning Stockholm med kort varsel. Jag har inget annat val, det börjar nämligen bli ganska bråttom med det här.

Jag har många tygpåsar hemma som jag inte använde så ofta och det tycker jag är synd för de är väldigt fina men så kom jag på den smarta iden att jag skulle kunna gå och handla med mina tygpåsar för då kan jag ju bära alla matvaror i mina tygpåsar istället för att köpa nya plastkassar varje gång jag går och handlar för då sparar jag ju pengar plus att det är bra för miljön också. Jag brukar gå och handla ganska ofta också så jag har ett ganska stort lager med plastkassar hemma redan och jag behöver verkligen inte fler nu. Jag tycker att det är synd att man har en massa saker hemma som man aldrig använder och jag har som regel att jag inte ska ha kvar saker som jag inte har använt på över ett halvår så om jag har en tröja hemma som jag inte har använt det senaste halvåret så säljer jag den.

Jag såg en film där huvudpersonen dog efter att man hade försökt återuppliva denne med en defibrillator och jag måste verkligen säga att det kändes som en besvikelse när filmen slutade på det viset. Jag blir ofta besviken när jag hyr film och jag brukar alltid säga att det är sista gången jag hyr en film och speciellt om jag hyr en skräckfilm för de brukar vara extra dåliga och det är inte ofta man ser en bra och nyskapande skräckfilm tyvärr. De flesta skräckfilmer är klyschiga och förutsägbara och fantasilösa men ibland dyker det upp en riktigt bra skräckfilm som till exempel the ring eller the blair witch project som ju var väldigt nyskapande på sin tid och nu har många andra filmer tagit efter med handhållna kameror och autentisk dokumentär stämning. Jag hoppas att det kommer att dyka upp en riktigt bra skräckfilm snart för det var länge sedan nu.

Jag har en viss tendens att överdriva och ta i för mycket. Det gäller nästan allt jag tar mig för. En nyårsafton som jag och min sambo skulle spendera men två vänner köpte jag Kalixlöjrom, som är svindyr, som vi skulle ha till förrätten. Men jag köpte två kilo, jämnt och bra tänkte jag, när det hade räckt alldeles utmärkt med ett par eller möjligtvis tre hekto. Som sagt gäller detta alla områden av mitt liv. Jag tar i för mycket. Vilket kan innebära och har tveklöst medfört en del problem eftersom jag gillar spel. Jag har visat mig vara en usel pokerspelare. Eller jag är väl inte sämre än någon annan glad amatör med korten, det är bara det att jag råkar milt distanslös med insatserna och kan sätta fantastiska summor på händer jag har små chanser att vinna. Tjurig är jag också, jag vägrar ge upp dumt nog även fast oddsen är emot mig. Därför lutar jag åt att undvika poker så långt det är möjligt och satsa på något annat spel där risken att bränna stora summor pengar på kort tid är mindre. Bingo verkar vettigt.